Tack 2020

Hur galet att dag 365 av 365 är här? Redan? Vi är inne i livets bebisbubbla här så varken julen eller nyår i år känns särskilt viktigt men inatt när bebis inte ville sova utan bara ligga nära mig så hade jag ett par minuter åt att reflektera över året som varit. Och eftersom jag bloggat sen jag var pytteliten kändes det inte mer än rätt att, trotts min dysleksi och amningshjärna pleta ner allt i ett inlägg.

För exakt ett år sedan var Jag, Calle och ett kompispar till oss på Bali för att fira jul och nyår. Nästan varje dag så surfade Calle och Alex medans jag och Yasemine låg på en beachclub och gottade oss. På denna Beachclubben var det även en familj som var där samtidigt som oss varje dag. Kommer ihåg hur vi låg och typ stirrade på denna familj då dem var så himla fina ihop, två små pojkar och ett par föräldrar som verkade superkära. Dem lekte, skrattade och njöt av livet som 4. Jag som redan innan detta hade en enorm barnlängtan blev ju inte mindre sugen på att börja bygga på min egna lilla familj. Efter detta öppnade jag verkligen upp mig inför Calle om min barnlängtan och sa att jag ville åtminstone ha en plan på när vi skulle börja tänka på våran egna familj. Vi sa då att vi skulle börja baka om ca 1,5 år (dvs nu i vår/sommar). 3 månader senare, "slarvade" vi och jag blev gravid och att vi skulle köra på detta var så självklart från bådas håll. Och 9 månader senare och efter ett helvete av graviditet föder jag våran son Sam som är det absolut bästa som hänt oss båda. Tack 2020 för honom.

Givetvis är det den stora bomben 2020 men utöver det har mycket tunga saker hänt, Covid19, bränderna i Australien, Black Lives Matter rörelsen och allt som hör där till. Vi har blivit extremt prövade och såhär i efterhand tror jag det är bra. Mänskligheten har fått en ganska rejäl knäpp på näsan och iallafall jag har lärt mig att inte ta något föregivet. Att det inte går att endast leva för dagen och inte tänka framåt. Att vara tacksam för sin och sina näras hälsa, vara tacksam över att ha ett jobb, mat för dagen och tak över huvudet.

Första halvan av detta året (innan min graviditet satte käppar i hjulen för mig) har jag gjort jobb som jag inte ens kunde drömma om för ett par år sedan, har frontat kampanjer för stora företag som Gina Tricot och Kicks. Fått vara ambassadör för varumärken som Kiehls och göra sjukt roliga jobb för stora företag och gallerior här i min hemstad Göteborg. Är galet stolt över mig själv och så peppad på vad framtiden har att erbjuda efter mina mamma-månader. Har genom detta året lärt mig att älska mig själv, inte se ner på mig själv så jäkla mycket. Blivit vän med mina komplex och insett att en finne här och där inte är hela världen. Detta har också vart mitt friskaste år utan massa hjärnspöken över vikt och kroppsform, tror det har med min graviditet att göra - tänk vad den har gett mig, min son? Ska aldrig mer i hela mitt liv säga elaka saker om min kropp.

Har också detta året kommit närmare min familj än någonsin, dem har verkligen vart ett stöd jag inte klarat mig utan i år. All hjälp vi fått här under dem jobbigaste veckorna i min graviditet när jag knappt kunde ta ett glas vatten själv utan att bryta ihop fullständigt fysiskt. All hjälp med hund, hem och skjuts till och från sjukhus har verkligen vart allt för oss. Känner själv att jag bara släppt fasaden och vågat visa mig som mest sårbar vilket jag inte gjort så mycket innan. Ska alltid klara mig själv, inte behöva hjälp på något sätt men när ens fysiska mående inte tillåter det är det bara dumheter att inte be om hjälp.

Och Calle... Detta året hade inte vart i närheten av så bra som det har vart utan honom. Har aldrig känt mig närmare honom än nu och allt han gjort för mig i år är mer än jag kunnat drömma om. Att hålla glöden för oss uppe på det sättet han har gjort trotts att jag varit noll kärleksfull tillbaka under senaste perioden på grund av min graviditet är helt otroligt. Han älskar verkligen mig mer än något annat och det är något jag aldrig tvekat på, och definitivt inte efter detta året. Det är så fint, han är min andra halva och vill aldrig leva utan honom. Kommer berätta mer om förlossningen i ett eget inlägg men det stödet han gav mig under förlossningen är också något helt galet, vi gjorde verkligen det ihop och hade inte klarat det utan honom.

Nu ska jag gå upp och väcka min lilla familj, Calle och Sam ligger och sover ihop. Kanske lägger mig med dem en stund, njuta av att vara vi. Sen ska vi hem till min familj och fira nyår vilket som ska bli väldigt mysigt. Familjen är allt.

Tack för att ni följer mig, i vått och torrt, det betyder så mycket mer än vad ni tror. Ha ett magiskt nyår, ta hand om er och... håll avstånd!

2021 vi är redo för dig!

Gillar

Kommentarer

agnesvera
agnesvera,

Så fint inlägg!!


nouw.com/agnesvera
sandraaugustinson
sandraaugustinson,

Jättefint inlägg och jättefin blogg!

nouw.com/sandraaugustinson