Post partum - Amning 

Innehåller affiliate-länkar

Så mycket om min graviditet och förlossning nu här men det finns så sjukt mycket att säga och ni verkar vara otroligt intresserade. Får så många av er som skriver och vill veta allt om det som händer efter förlossningen, hur mår man? Hur upplevde jag tiden efter? Och det var verkligen för mig lite tuffare än vad jag förväntade mig.

Tänker att vi ska ta upp 3 saker: Amning, Underlivet och till sist, omställningen av att bli mamma - idag tar vi upp amningen.

Jag efter 3 timmars försök att amma Sam!

Innan jag födde barn så var jag inte ens säker på att jag skulle vilja amma, jag har väldigt svårt för mina bröst, tycker dem mest är i vägen och längtade efter att dem skulle inta "normal" storlek efter förlossning och graviditet, egoistiskt? Kan man tycka aboslut men trodde verkligen inte att amning var min grej. Och nej bara för att man inte vill amma är man inte sämre förälder för det. Men efter att ha klämt ut Sam så ville jag verkligen amma till varje pris för hans skull då det finns så många hälsofördelar med amning och antar att någon slags mamma-hormon skickade signaler till min hjärna att nu är det dags att amma!

Och att komma igång med amningen var allt annat än lätt, det tog nog 4 hela dygn innan det kom något ur mina bröst, det var snustorrt till en början och att sköterskorna på BB ligger på en som hökar gjorde inte saken lättare för mig. Det var ett jävla klämmade och kännande på mina bröst på BB och tillslut så ljög jag och sa att amningen funkar toppen och att han är nöjd då jag bara ville hem. Att min bebis inte heller ville ta mitt bröst gjorde allt så mycket svårare, hade ingen aning om att det kunde vara ett problem men Sam ville verkligen inte ha mitt bröst, han bara drog iväg munnen och gallskrek eller somnade när vi väl övade här hemma (under tiden fick han ersättning givetvis).

Har faktiskt aldrig känt mig så värdelös som när amningen inte alls funkade första veckan, var helt förtvivlad och förstörd över att det bara inte funkade. Han ville inte ta mitt bröst, det kom minimalt med mjölk så att "mjölka ut på sked och ge" som dem tyckte på BB funkade inte för det kom 1 droppe på skeden. Försökte med honom i flera timmar som nästan alltid slutade i gråt och förtvivlan. Något som gjorde det lite bättre var att jag pumpade sönder mina bröst för att få igång mjölkproduktionen (funkade faktiskt jättebra!) Jag har denna pumpen och den är grym! och sedan så började vi köra med amningsnapp då det är lättare för Sam att ta bröstet då. Amningsnappen ratade dem på BB när jag var på återbesök men för oss funkade verkligen det jättebra så vi fortsatte med den.

Nu ammar jag 80% skulle jag säga och ibland får han ersättning, det funkar för oss och det blir mycket lättare att dela upp nätterna om man slänger in lite ersättning här och där. Personligen så gillar jag inte att amma så värst mycket, det är lite mysigt men så omständligt med alla dessa nappar hit å dit och ett barn som inte alltid vill ta bröstet. Kommer fortsätta i några månader men sen får det vara bra känner jag, känslan av att vara sämst på grund av strulet med amningen finns kvar men försöker intala mig själv att det är okej, att han inte alltid vill ta bröstet är okej, att vi ger ersättning är okej och att jag inte är någon moder Theresa som helammar är också okej. Och om du som läser detta är i samma sits eller väljer att inte amma alls så är det också helt jävla okej. Är så trött på den förlegade synen på amning, det finns alternativ och man måste inte göra som sin mamma gjorde, eller som din kompis gör, eller som dem på BB tycker att man ska göra. Du vet vad som är bäst för ditt barn och din hälsa så kör på det och lyssna inte på alla andra.

Jag tror också att det är så viktigt att man inte tar sönder sig själv på grund av amningen, funkar det så funkar det, funkar det inte så är det lika bra att hitta ett alternativ som faktiskt funkar så man inte kämpar ihjäl sig för något som ändå inte ger med sig. Att bestämma sig ganska fort för hur man vill göra istället för att älta och bryta ihop vid varje amningstillfälle, vilket jag också gjorde typ hela första veckan tills vi bestämde oss för att blanda amning med ersättning och att alltid köra på amningsnapp.

Vad har jag lärt mig av detta då? Det kan ta tid att lära sig amma, både för dig som ammar men även för ditt barn att lära sig ta bröstet. Ge både dig själv och ditt barn tid. Ljug inte för dem på BB bara för att du vill komma hem, låt dem hjälpa dig för dem kan ju detta med amning. Väl hemma så gör det klart för familj/vänner att DU ber om hjälp om DU vill ha den. Att få 100 olika råd från alla är bara mer frustrerande.

Kram i massor!


Gillar

Kommentarer

Jennifer
,

Hej! Fantastiskt inlägg om detta och hur det verkligen kan se ut!

Jag kan inte förstå hur de på BB trackade på att du skulle amma och att de betedde sig som hökar, jag förstår att du ljög för att få åka hem och vara ifred.

Jag själv är barnmorska och jag tycker det är lite "old school" att tänka att amning är bäst. Såklart finns det mycket fördelar men det viktigaste är att du och din bebis trivs och mår bra, sen hur det går till spelar ingen roll!

Jag ville mest bara säga att jag håller med dig och skicka lite pepp i att det du gör för din bebis och dig själv är helt rätt <3

Malin
,

En barnläkare som vi träffade pga min sons problem med att få i sig tillräckligt med mat i kombination med gulsot så en sån bra sak till mig. Han sa att bebisar ofta inte orkar suga bra på bröstet förrän de passerat sin egen födelsevikt. På neonatalen sa de också att amningsnapp kunde vara till mycket hjälp i början, så vi körde på det, fram tills att han växt på sig och faktiskt orkade äta bra. Kanske bär han var 1 månad så kunde vi ta bort den successivt, och tillägget ett tag senare. Nu vid 3 månader ammar vi enbart och han växer hur bra som helst. Tycker amningen är så smidig för man slipper diska flaskor hela tiden, men det är ju både för- och nackdelar, får ju ta all matningen jämt istället...

Karin
,

Skickar pepp!

Ammat båda mina barn med amningsnapp. Första i 13 (!) månader och andra i 8.

Min man var så klok när jag var ledsen att börja med ersättning och sa "bara för att något är bättre betyder det inte att det andra inte är bra".

Heja dig!

Evelina
,

Känner igen mig i din berättelse. Särskilt pressen på BB att få det att funka, vilket det inte gjorde för mig. Jag pumpade och pumpade och ”misslyckades” gång på gång när amningen skulle till. Min bebis ville inte heller ta tag. Tillslut bröt jag ihop totalt och bad om att få komma hem. Amningsnapp fungerade toppen och det tillsammans med att få komma hem och ”slippa pressen” från BB gjorde att jag tog mig igenom den tuffa starten... och ja, vi blandade hejvilt med ersättning. Tillslut, efter ca 2-3 veckor funkade det. Som någon annan skrev här så blir även bebisens förmåga att ta tag starkare med åldern/vikten och då kunde även jag ta bort amningsnappen. Sedan funkade det toppen och jag, som var inställd på att amma ett par månader, ammade i 11 (dock alltid tillsammans med lite ersättning till kvällen). Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara på det här sättet, eller att jag skulle ha den upplevelsen jag hade från BB.

Miriam Lindholm,

Det är verkligen HELT ok att välja att inte amma, precis som du skriver! Men OM man väljer att amma så har vi skapat fina amningsbehåar och linne i spets och med bästa passformen och kvalitet. Så att man inte behöver kompromissa längre bara för att man är gravid eller bestämmer sig för att amma. Kolla in dom på vår hemsida! Hoppas du gillar dom 😊

www.femique.com
M
,

Grattis till Sam!

Känner så igen mig med amningen. Med första barnet vet jag inte hur många barnmorskor som visade hur jag skulle göra, alla visade olika och alla kommenterade att mina bröstvårtor var så platta. När man fick höra det för 3e gången blev man lite trött. Alla visade även bara hur man ammade när man låg ned. Till sist bad jag en bm visa hur man skulle amma sittandes och fick då till svar att det behöver jag inte veta för det skulle jag inte göra så mycket men hon visade mig ändå. När vi väl kom hem hade jag panik över amningen, låg ned hela tiden i början eftersom jag kände mig osäker på hur man skulle göra när man satt. Amningsnapp funkade inte för mig så kämpade länge med såriga bröstvårtor för jag ville så gärna amma och till slut gick det trots mina platta bröstvårtor.


Med andra barnet gick det mycket bättre för då visste jag ju hur jag skulle göra men dem ville se på BB att han faktiskt åt innan jag fick åka hem. Synd att man ska få sånt bemötande men skönt att ni har hittat det som funkar för er

Rebecca
,

Hej, lyssnade på er podd om detta. Jag fick mitt första barn i Augusti. Och jag känner helt tvärtom... var inte förberedd på det. Eftersom många idag pratar ju om att ersättning är lika bra och pushar för detta för att de upplever att dem inte blir stöttande i det valet. Så att när jag började få kommentarer från höger och vänster för att jag amma så har jag känt mig såå himla ensam om det. Har fått så mycket kommenterar ” ska han verkligen amma igen? Ska ni inte sluta amma på nätterna nu? (Denna kommentar fick jag när han var 4 veckor...) Han behöver inte mer mat! Men sluta amma vid 4 mån så du får avlastning (trots att jag aldrig bett om det osv osv. Min son är en stor bebis men för det ska jag ju inte banta honom... usch asså. Har känt sån ångest i att amma och flera gånger vart nära på att ge upp för att omgivningen verkar tro att jag trycker i honom mat.... ingen pratar om att det kan vara tvärtom. Eller är jag den enda som upplever detta? Nu när sonen snart är 6 månader förväntar sig alla att man ska sluta för nu är det ”äckligt”. Ne fy vilken ångest jag känner för det, att ta ifrån honom det tryggaste han har, just amningen.


Jag har funderat mycket kring detta och det känns som att vi får kritik oavsett hur vi gör. Varför ska alla lägga sig i hur man ger sitt barn mat?! Verkar ju vara ett extremt hett ämne alltså...oavsett hur man gör som kommer det helt enkelt inte passa alla...

<3
,

Började gråta när jag av en slump såg din vlogg om detta ämne. Kom upp som förslag på min youtube nu när jag låg i sängen med min 2 veckor gamla bebis och grät för hundrade gången över amningen. TACK för att du delar med dig av detta. Herregud vad ensam jag känt mig. Har exakt samma problem, förutom att i mitt fall kommer det enorma mängder mjölk men bebisen fattar inte hur hon ska ta mitt bröst förutom korta stunder. På BB slängde de på mig en amningsnapp direkt utan att knappt försöka hjälpa oss utan, så nu är jag fast med den och övar och övar för att bli av med den för det känns ”fel”. Är så skönt att läsa att nån mer använder den.

Linda
,

Vad bra att du ta upp detta!

Har en 6 månaders och vi hade så mycket problem med amningen. Jag hade mjölk men min bebis vägrade ta bröstet hur jag än gjorde (napp och inte). Jag blev nästan deprimerad under första tiden pga hungrig och skrikig bebis, plus att jag kände mig misslyckad med amningen. Nu har min bebis ätit ersättning i 5 månader och mår så bra, följer sin kurva och JAG mår också bra. Du har så rätt med att man ska tänka på sig själv också, man måste må bra för att kunna ta hand om sitt barn <3

Sanna
,

Så fantastiskt att ni hittat ett sätt som funderar för er! Det är så bra att ersättning finns! Jag kämpade mycket med amningen till en början och använde också amningsnapp för att avlasta såren jag fick. Det var verkligen maraton-amning första tiden, konstant ätande kändes det som. Jag har däremot läst på Amningshjälpens facebooksida i efterhand att det kan vara svårt för bebis att tömma bröstet ordentligt om man använder amningsnappen vilket kan göra att bebis oftare blir hungrig! När hon var 3 månader så släppte egentligen alla problem med amningen och nu ammar vi helt utan problem och hon är nu 7 månader. Det har blivit min absoluta favoritstund på dagarna vilket jag ALDRIG trodde till en början! Sen är såklart inte amning bara mat utan närhet, trygghet osv vilket man såklart kan ge utan att amma - men det är inte ”konstigt” att bebis vill ligga och amma/snutta konstant till en början. OM DU tycker att amningen känns/börjar kännas viktig för DIG så tipsar jag verkligen om Amningshjälpens grupp - annars mår Sam bäst av att du mår bra. I den gruppen finns både tips på hur man helammar och delammar! Kan vara bra att om man vill fortsätta amma att tänka på flaskans position för att inte skapa förvirring för bebis osv - men som sagt - ni gör precis som ni vill och du är världens bästa mamma för Sam oavsett hur ni än väljer att mata ert barn! Det är så konstigt att det kan vara så mycket känslor kring amningen och att andra ska vara så ivriga på att döma oavsett hur man gör. Jag fick alltid höra ”ge henne ersättning så slipper du amma hela tiden. Då blir hon ju riktigt mätt”... Jag hade aldrig ens sagt att jag tyckte att det var jobbigt att hon ville amma ofta?! Sjukt irriterande! Gör det som känns bäst för dig och er!