Post partum - Amning 

Innehåller affiliate-länkar

Så mycket om min graviditet och förlossning nu här men det finns så sjukt mycket att säga och ni verkar vara otroligt intresserade. Får så många av er som skriver och vill veta allt om det som händer efter förlossningen, hur mår man? Hur upplevde jag tiden efter? Och det var verkligen för mig lite tuffare än vad jag förväntade mig.

Tänker att vi ska ta upp 3 saker: Amning, Underlivet och till sist, omställningen av att bli mamma - idag tar vi upp amningen.

Jag efter 3 timmars försök att amma Sam!

Innan jag födde barn så var jag inte ens säker på att jag skulle vilja amma, jag har väldigt svårt för mina bröst, tycker dem mest är i vägen och längtade efter att dem skulle inta "normal" storlek efter förlossning och graviditet, egoistiskt? Kan man tycka aboslut men trodde verkligen inte att amning var min grej. Och nej bara för att man inte vill amma är man inte sämre förälder för det. Men efter att ha klämt ut Sam så ville jag verkligen amma till varje pris för hans skull då det finns så många hälsofördelar med amning och antar att någon slags mamma-hormon skickade signaler till min hjärna att nu är det dags att amma!

Och att komma igång med amningen var allt annat än lätt, det tog nog 4 hela dygn innan det kom något ur mina bröst, det var snustorrt till en början och att sköterskorna på BB ligger på en som hökar gjorde inte saken lättare för mig. Det var ett jävla klämmade och kännande på mina bröst på BB och tillslut så ljög jag och sa att amningen funkar toppen och att han är nöjd då jag bara ville hem. Att min bebis inte heller ville ta mitt bröst gjorde allt så mycket svårare, hade ingen aning om att det kunde vara ett problem men Sam ville verkligen inte ha mitt bröst, han bara drog iväg munnen och gallskrek eller somnade när vi väl övade här hemma (under tiden fick han ersättning givetvis).

Har faktiskt aldrig känt mig så värdelös som när amningen inte alls funkade första veckan, var helt förtvivlad och förstörd över att det bara inte funkade. Han ville inte ta mitt bröst, det kom minimalt med mjölk så att "mjölka ut på sked och ge" som dem tyckte på BB funkade inte för det kom 1 droppe på skeden. Försökte med honom i flera timmar som nästan alltid slutade i gråt och förtvivlan. Något som gjorde det lite bättre var att jag pumpade sönder mina bröst för att få igång mjölkproduktionen (funkade faktiskt jättebra!) Jag har denna pumpen och den är grym! och sedan så började vi köra med amningsnapp då det är lättare för Sam att ta bröstet då. Amningsnappen ratade dem på BB när jag var på återbesök men för oss funkade verkligen det jättebra så vi fortsatte med den.

Nu ammar jag 80% skulle jag säga och ibland får han ersättning, det funkar för oss och det blir mycket lättare att dela upp nätterna om man slänger in lite ersättning här och där. Personligen så gillar jag inte att amma så värst mycket, det är lite mysigt men så omständligt med alla dessa nappar hit å dit och ett barn som inte alltid vill ta bröstet. Kommer fortsätta i några månader men sen får det vara bra känner jag, känslan av att vara sämst på grund av strulet med amningen finns kvar men försöker intala mig själv att det är okej, att han inte alltid vill ta bröstet är okej, att vi ger ersättning är okej och att jag inte är någon moder Theresa som helammar är också okej. Och om du som läser detta är i samma sits eller väljer att inte amma alls så är det också helt jävla okej. Är så trött på den förlegade synen på amning, det finns alternativ och man måste inte göra som sin mamma gjorde, eller som din kompis gör, eller som dem på BB tycker att man ska göra. Du vet vad som är bäst för ditt barn och din hälsa så kör på det och lyssna inte på alla andra.

Jag tror också att det är så viktigt att man inte tar sönder sig själv på grund av amningen, funkar det så funkar det, funkar det inte så är det lika bra att hitta ett alternativ som faktiskt funkar så man inte kämpar ihjäl sig för något som ändå inte ger med sig. Att bestämma sig ganska fort för hur man vill göra istället för att älta och bryta ihop vid varje amningstillfälle, vilket jag också gjorde typ hela första veckan tills vi bestämde oss för att blanda amning med ersättning och att alltid köra på amningsnapp.

Vad har jag lärt mig av detta då? Det kan ta tid att lära sig amma, både för dig som ammar men även för ditt barn att lära sig ta bröstet. Ge både dig själv och ditt barn tid. Ljug inte för dem på BB bara för att du vill komma hem, låt dem hjälpa dig för dem kan ju detta med amning. Väl hemma så gör det klart för familj/vänner att DU ber om hjälp om DU vill ha den. Att få 100 olika råd från alla är bara mer frustrerande.

Kram i massor!


Gillar