Hur träffades vi?


Jag hade precis gått ur ett långt förhållande innan jag träffade C. Min plan var INTE att börja dejta någon men framförallt inte gå in i ett nytt förhållande.... Men jag och C började av en slump stöta på varandra oftare ute och tillslut började vi skicka ett par snapchats fram och tillbaka då och då.

Spontant bestämde vi oss för att ses en kväll, ensamma och inte ute på krogen. Bara käka lite ihop en fredagkväll i hans etta. Äsch lite tacos, rödvin och film kan inte va så farligt. En dejt. Jag som inte hade vart på EN DEJT på typ tre år var såååå nervös innan vi möttes upp för att handla taco-saker. Väl hemma hos C gick timme efter timme, helt sjukt hur tiden ibland kan gå så fort. När man egentligen vill pausa allt.

Ända sedan den kvällen har vi pratat varje dag. Vi började ses ofta, ofta blev till nästan varje dag och vi började fatta tycke för varandra. Jag kände att det kanske är lika bra att banga detta och bara vara singel istället för att huvudet sa så, allt hade ju gått så fort. Men jag trivdes ju så bra med C därav lät jag det bara vara, det var ju så bra när vi va med varandra. Vi bokade Köpenhamn, lite på fyllan om jag kommer ihåg rätt? Efter som vi precis träffat så var det lite främmande för båda tror jag. Men vi åkte!

När vi kom hem från ett dygn i Köpenhamn sa Calle till mig att han var kär i mig. Det tog bara 2 dagar innan jag också sa det tillbaka. Jag var kär ju i Calle. Bara någon vecka efter det frågade han också om jag inte skulle vilja vara hans flickvän. För han ville det, och jag också såklart!

Jag är världens lyckligaste tjej tillsammans med C och det finns ingenting som jag någonsin har brytt mig om så mycket som vårat förhållande. Han är magi. Han får mig att vilja åstadkomma saker i livet, han inspirerar mig och gör mig alltid glad om jag är nere. Han får mig att känna mig som en princessa. Fan, han är för bra för att vara sann. Och han är min! Älskar dig Calle!

Gillar