Baby Jörnvik Déman

Nu är det två dagar sedan vi släppte bomben att vi ska bli föräldrar. Det känns så skönt att inte längre behöva smussla med det, dra in magen på bilder som jag tycker är värsta gravidmagen men egentligen är den pytteliten haha, inte prata högt om det och be alla som vet att hålla det för sig själva. Senaste veckorna har vi bara velat skrika ut det till hela världen. Också när det kommer till att hitta på ursäkter till att banga vissa saker, vara tvungen att flytta på jobb på grund av att jag haft huvudet i toaletten hela dagen så att spela in, fota material har inte vart möjligt. Jag är ju en person som gör allt och vill ständigt leverera bra och i tid, en graviditet gör allt lite mer komplicerat haha.

Hur känns det? Nu har vi båda landat i att vi ska bli föräldrar, vi båda känner att detta ska bli så jäkla roligt. Såklart vi är nervösa men mest är vi taggade. Våran relation har verkligen utvecklats till Sanna och Calle 2.0 och vi är kärare än nånsin (trotts att jag är jobbigare än nånsin, hormonerna gör sitt kan man säga). Kan inte heller önska mig en bättre pappa till mina barn, C är så jävla kärleksfull mot detta lilla liv redan. Han pussar på magen konstant och pratar med den, så töntigt men så gulligt.

Hur fick vi reda på det? Jag började få väldigt väldigt ömma bröst och dem bara växte och växte, jag var trött och ville kräkas av vissa dofter. En dag hade Calle vart ute och grillat i skogen till ett YT avsnitt, när jag hoppade in i bilen och kände den doften fick vi nästan stanna då jag fick fullständig panik av doften. Samma hände två dagar senare när C hade köpt en korv på en bensinmack och åt den i bilen, blev helt yr och kände bara USCH. Efter det tog jag ett test, som visade sig vara negativt. Symptomen fortsatte och jag tog ytterligare ett test två veckor senare, och det skrek positivt haha.

Jag ringde C som då var och spelade golf, han trodde att någon hade dött då jag inte fick fram ett enda ord utan bara hulkande ful-gråt haha. Fick ur mig ett "du vet nog vad som har hänt". Calle var hemma på studs och hade stannat på Ica Focus för att köpa med sig varenda test som fanns för att verkligen vara säker på att det stämde haha.

Var det planerat? Är en fråga jag konstant får nu på instagram. Kanske lite konstigt att svara på men jag gör det ändå! Nej det var väl inte planerat men vi båda vet hur ett barn blir till om man säger så. Det kom inte helt som en chock och trotts att vi egentligen sagt att vi ska vänta minst 1,5 år MEN nu kan vi inte vara lyckligare. Det var så självklart att det var såhär det skulle bli! Jag har alltid velat bli en ung mamma så detta känns så rätt.

Hur mår jag? Att vara gravid är så mycket tuffare än jag någonsin tänkt mig. Det finns säkert kvinnor som mår så mycket sämre så jag vill inte på något sätt få er att tycka synd om mig men... Det senaste veckorna har inte vart roliga alls, har kräkts nästan varje dag, vart så fruktansvärt trött och omotiverad. Hade nästan önskat under denna perioden att jag hade ett jobb där jag som person var helt oviktig, när man kräks konstant och har noll energi och måste hitta på ursäkt efter ursäkt till varför man inte kör på som vanligt är inte jätteinspirerande. Äntligen börjar jag dock se ljuset i tunneln och har mer energi men min medicin som jag får mot mitt illamående gör mig helt slut så nu tar jag den när jag verkligen måste! Kan skriva mer om hur just jag mår osv i ett annat inlägg!

Nu har ni fått svar på lite frågor iallafall, resten sparar jag till min första gravid update!

Gillar